Spanish Painter and Print engraver , 1591-1652 Information concerning the life and personality of Jusepe de Ribera is sparse. He was born the son of a shoemaker in Jetiva, Valencia Province. He appears to have gone to the city of Valencia while still a boy, but nothing is known of his possible artistic training there. As an adolescent, he traveled to Italy and spent time in Lombardy. Next he was in Parma, from which, it is said, he was driven by the contentious jealousy of local artists. He located himself in Rome until an accumulation of debts forced him to flee. Finally he settled in Naples, where in 1616 he married Caterina Azzolino, the daughter of a painter, by whom he had seven children between the years 1627 and 1636. The Academy of St. Luke in Rome elected Ribera to membership in 1625, and 6 years later the Pope conferred upon him the Order of Christ. It is understandably speculated that Ribera revisited Rome for these events. Being sought after in Naples by the Church and the various Spanish viceroys who ruled there in the name of the Spanish monarchy, he dismissed the idea of returning to his homeland. He was quoted as saying that he was honored and well paid in Naples and that Spain was a cruel stepmother to its own children and a compassionate mother to foreigners. Nevertheless, he generally added his nationality when he signed his works. This practice inspired the Italians to nickname him "the Little Spaniard" (Lo Spagnoletto). The last decade of Ribera's life was one of personal struggle. He suffered from failing health, the taunts of other artists that his fame was "extinct," and difficulty in collecting payments due him. Nevertheless, he kept it from being a tragic defeat by continuing to paint until the very year of his death in Naples. Actually, he was the victim of the local politics and finances. Naples was in the throes of a severe economic depression for which the foreign rulers, the patrons of Ribera, were naturally blamed, and the desperate citizenry was rioting in the streets. It is significant that Ribera continued to receive commissions in such a time, even if there was a dearth of payments. Ribera was inventive in subject matter, ranging through visionary spectacles, biblical themes, genre, portraits, mythological subjects, and portraits of ascetics and penitents.   Related Paintings of Jose de Ribera :. | Jacob's Dream | Philosopher Crates | The Martyrdom of St. philip | Hl. Maria von agypten | Christophorus mit dem Jesuskind |
Related Artists:
SALIMBENI, Ventura
Italian Baroque Era Painter, 1567-1613
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
ARALDI, Alessandro
Italian Painter, ca.1460-1530 He apparently assisted with contemporary Cristoforo Caselli (il Temperello). His work shows the influences of early Venetian Renaissance painters such as Giovanni Bellini and Vivarini, but also Lorenzo Costa from Ferrara. He painted frescoes in the Benedictine monastery of San Paolo. He also painted two scenes with the story of St. Catherine, the Dispute before the emperor Maximilian and St. Catherine and St. Jerome, including an odd Annunciation (1514), for the abbess Giovanna da Piacenza (1514). Antonio Allegri (Correggio) would complete his own masterpiece frescoes for the abbess in a strikingly different, and for the age, more modern, style.